Patchouli

Recension av Frédéric Malle – Portrait of a Lady

Vissa kallar Portrait of a Lady den mest unisex(iga?) damparfymen någonsin. Andra säger att den har den bästa rosnoten någonsin. Vad är grejen med denna mytomspunna ros- & patchoulibomb?

För er som inte har hört talas om Frédéric Malle så är det ett fransk parfymmärke som vill visa upp parfym som en konstform och hyllar näsan bakom varje release genom att trycka deras namn på flaskan. Det är något man inte ser så ofta, näsan bakom en doft brukar nämligen oftast hålla sig i bakgrunden.

Dofterna som Frédéric Malle släpper brukar därför vara ganska ovanliga kreationer som kretsar runt kombinationer och idéer som man inte har stött på tidigare. Egentligen är Portrait of a Lady ett litet undantag här eftersom ros- & patchoulidofter har gjorts en del förut. Det som får Portrait of a Lady att sticka ut är helt enkelt hur bra doften är.

Beskrivning

Noterna som utgör Portrait of a Lady är följande (där fetstil markerar de mest tydliga enligt min näsa):

  • Ros
  • Patchouli
  • Rökelse
  • Hallon
  • Svarta vinbär
  • Kanel
  • Nejlika
  • Sandelträ
  • Musk
  • Benzoin
  • Amber

Rosen är söt, daggig, nästan “syltig” i doftprofil. Patchoulin är ren och städad. Rökelsen är sval och diskret. Hallon sötar upp och tillför en fruktighet till doften. Patchoulin och rökelsen balanserar upp sötman från ros och hallon och gör denna doft fullständigt drömsk. Att den sedan doftar extremt mycket och länge är knappast någon nackdel. Det krävs inte många sprut för att vara helt omsluten i ett moln av Portrait of a Lady.

En unisex damparfym?

Som namnet antyder marknadsförs Portrait of a Lady mot kvinnor. Jag tycker att detta är en väldigt unisex rosparfym. Jag tror att Frédéric Malle tänkte att det kan vara svårt att marknadsföra en parfym med så tydlig ros som en unisex doft och det är därför jag misstänker att de valde att marknadsföra den som en doft för kvinnor.

Ja, doften kräver en man med självsäkerhet för att kunna bäras upp men det gäller en kvinna också. Det är inte en mesig doft. Den kommer att kräva uppmärksamhet.

Slutord

Frédéric Malle är verkligen ett av mina favoritmärken. Jag älskar hur de gör sin egen grej och skiter i trender och att näsan visas upp på etiketten. Parfym är verkligen en konstform och att de anstränger sig för att visa det gör dem så jäkla bra.

Om ni är intresserade av att testa något från Frédéric Malle så finns de flesta att testa på COW Parfymeri!

Har ni testat något från Frédéric Malle? Har ni några favoriter?

Patchouli

Jag älskar verkligen patchouli. Det är någonting med den där mörka, sensuella, kryddiga doften. Det är nog ingenting som doftar som patchouli (även om det sägs att det användes flitigt under 60- och 70-talet för att dölja doften av en viss annan ört).

Min favoriter inom patchouli

Patchouli på egen hand är något som jag verkligen uppskattar men det finns en kombination som gör att jag smälter…

Patchouli + vanilj!

Den där kryddiga mörka patchoulin tillsammans med den varma gourmandiga vanlijen. Kombinationen blir både mystisk och inbjudande. Vissa säger att kombinationen påminner om choklad men jag vet inte om jag håller med. Samtliga parfymer i listan ovan innehåller denna kombination.

Patchouli, bu eller bä?

Recension av Tauer – L’air du Désert Marocain

L’air du Desert Marocain,”Den marockanska ökenvinden” (LDDM av parfymälskare pga det långa franska namnet) är en av de mest speciella dofterna jag äger. Samtidigt känns den kusligt bekant, som en doft från barndomen som man plötsligt får en fläkt av på stan.

Noter:

  • Bärnsten
  • Korianderfrön
  • Ceder
  • Vetiver
  • Petitgrain
  • Kummin
  • Jasmin
  • Labdanum
  • Björk
  • Patchouli
  • Lavendel
  • Ekmossa
  • Geranium

Det är definitivt ett större gäng noter i den här doften! Parfymskaparen Andy Tauer är egentligen kemist i grunden och skapar sina dofter ur ett vetenskapligt perspektiv. Han använder t ex till störst del syntetiska oljor men med hans djupa kunskap av molekylers förhållande till varandra lyckas han skapa helt nya noter som inte ens är med bland ingredienserna!

Andy Tauer hade en vision när han skapade LDDM. Han såg framför sig hur han slog upp terrassdörrarna en ljummen ökenkväll i Marocko efter en underbar dag. Doften av blommor från grannarnas fönster, någon som bakar, sanden som har stekts i solen hela dagen är fortfarande varm, kryddorna från marknaden letar sig fram mellan husen. Allt detta dränkt i månsken. Ganska romantiskt (något pretentiöst kanske men det förlåter vi Andy för tycker jag).

Ni hör ju att jag älskar den här doften. Den är helt underbar. Att Andy Tauer sedan gör dessa på en liten skala från Schweiz och inkluderar en handskriven lapp med ett tack för att man köpte hans parfym tycker jag är grädde på moset. Det märks väldigt tydligt att han älskar att skapa dessa dofter. Det är en otrolig doft och jag lovar att du aldrig har känt något så unikt men så bekant och mysigt på samma gång.

Den här kan vara lite svår att få tag på. Jag hittade inte någon svensk butik så jag köpte den från en belgisk sida som heter Parfuma för €119.

Har en parfym någonsin gett er en “scen” så tydligt som Andy beskriver?

Le Labo – Patchouli 24

Le Labo (“Labbet”) är ett nischat parfymhus som grundades 2006 i New York. Idén bakom dofterna är de ska vara unika och namnges efter ett specifikt format, dvs <huvudingrediensen> + <antal noter>. I fallet med Patchouli 24 betyder det alltså att patchouli är den primära ingrediensen och den innehåller totalt 24 noter. Något annat som utmärker Le Labo är att om man handlar i deras butiker så blandar de parfymen på beställning framför dig samt trycker en skräddarsydd etikett.

Jag är ett uttalat fan av patchouli och gillar nästan alla dofter som innehåller doften av denna ljuvliga växt. Därför hade jag en naturlig dragning till en doft med patchouli i namnet.

Noter

  • Björktjära
  • Patchouli
  • Vanilj
  • Styrax

Jag köpte dock ett gäng prover från Le Labo för två år sen (Santal 33, Iris 39, Patchouli 24) men fastnade inte för någon. Jag tyckte att Santal 33 luktade som gurkor, Iris 39 luktade som stjälken på en nyplockad maskros och Patchouli 24 tyckte jag luktade som Laphroaig whisky. Alltså ingenting som jag nödvändigvis ville gå runt och dofta.

Whiskyn från destilleriet Laphroaig på ön Islay är känd för sin kraftiga doft av bränntorv. Det är en påträngande tjärig doft. Hade du känt den på stan hade du nog rynkat lite på näsan och frågad vad fasen det är som luktar.

I samband med en annalkande flytt till ny lägenhet började jag gå igenom lite gamla parfymprover som jag hade glömt bort. Bland dessa låg Patchouli 24. Jag minns att jag inte gillade den men jag beslutade mig för att testa lite på armen efter en varm dusch.

Efter att ha sprejat lite på armen kände jag direkt igen den tjäriga doften. Det luktar nästan som ett vägarbete. Asfalt. Torv. Ni vet kanske vad jag menar. Jag ville nästan tvätta bort det men beslöt mig för att göra annat. En halvtimme senare hade jag glömt bort det och fick plötsligt en liten fläkt av en otroligt ljuvlig doft!

Den där tjäriga bränntorven hade förvandlats till doften av vanilj och patchouli som mästerligt ramades in av doften av en brasa av björkved. Jag var helt såld!

Samma kväll beställde jag en 100 ml Patchouli 24 från Le Labos hemsida och det är för tillfället min nya signature. Den är dock en ganska “vintrig” doft i och med bras-noten, så vi får se om den behöver bytas ut mot en lite lättare doft inför vår och sommar.

Sammanfattningsvis så var det inte kärlek vid första ögonkastet men vid det andra var jag hooked. Har det hänt er någon gång?